Alperna är Europas mäktigaste bergskedja som skär i en mer än 800 kilometer lång båge genom Frankrike, Schweiz, Italien, Österrike, södra Tyskland och Slovenien. Bergskedjan är förhållandevis ung och har bildats för mellan 35 och 25 miljoner år sedan då den Afrikanska kontinentalplattan pressade på den Europeiska. Högsta toppen är Mont Blanc på 4807 meter och andra höga toppar är Matterhorn i Schweiz på 4477 meter och Eiger med 3970 meter.
Det är främst glaciärer som skapat de dramatiska dalgångarna och branta bergssluttningarna. Alperna består främst av kristallina bergarter som granit och porfyr med inslag av sedimentära bergarter som kalksten, dolomit och sandsten, främst i sydöstra delen.
Alperna kan delas in i fyra vegetationszoner. I de lägre bergspartierna upp till 1400 meter dominerar ängs- och betesmarker med inslag av skog på brantare partier och längre bort från bosättningar. I de högre bergssluttningarna mellan 1400 och 1900 meter dominerar gran med inslag av lärk, al, lönn och tall, I de högre partierna är lärken vanligare och här finns även inslag av cembratall. Över 1900 metertunnas trädskiktet ut och ersätts av alpin vegetation med buskar som alpros, olika videarter och dvärgtall. I den högalpina zonen mellan 2200 och 2800 meter växer en artrik och tålig ört- och gräsvegetation. En av de mer kända växterna är edelweiss som föredrar kalkrika jordar.
Alperna innehåller en del nordliga arter som kunnat leva kvar i det svalare klimatet, t ex björn, skogshare och ripa. Här finns också ett asiatiskt inslag med murmeldjur och är vanliga på alpängarna. De mest uppmärksammade däggdjuren är annars stenbock och gems som efter att ha varit hårt jagade under lång tid nu återhämtat sig. Sällsynt kan lo påträffas och återintroduktion har skett i bland annat Schweiz. Typiska fågelarter är alpkaja och alpkråka som ofta ses kretsa längs bergssidorna. En riktig raritet är Lammgamen som finns mycket sällsynt på några ställen i Alperna. På höjder upp till 3000 meter häckar snöfinken. Vintertid kommer den ned i dalarna och är lättare att få se. Bland grod- och kräldjuren finns få unika arter förutom alpsalamander. De många isolerade dalarna mellan bergsmassiven har skapat förutsättningar för artbildning bland fjärilarna. Ett 20-tal arter har sin huvudsakliga utbredning i Alperna, bland annat Apollofjäril, alpnätfjäril, alpin ärenprisnätfjäril och flera svartgräsfjärilsarter.
Alperna är lättillgängliga med goda kommunikationer och gott om logi. De många skidanläggningarna bidrar till infrastrukturen. Här finns också en lång tradition av friluftsliv med många leder och stugor för övernattning.