Det är mycket sällsynt att gamar förirrar sig upp till kalla norden utan de trivs bäst i medelhavsområdet milda klimat. Gamar har ett oförtjänt dåligt rykte då de gör en viktig insats för att städa undan döda djur i naturen. När de vilda stora däggdjuren allt mer ersattes av domesticerade husdjur blev gamarna beroende av dessa. Fortfarande finns de kvar framför allt i trakter där det bedrivs ett extensivt bete på stora områden och där det finns rovdjur som slår tamdjur som sedan gamarna städar undan. I Europa finns fyra gamarter som alla har lite olika teknik för att äta kadaver. Smutsgamen är den minsta och har dessutom inte den kala halsen som kännetecknar de två mellanstora gåsgam och grågam. Den största är Lammgamen som kan bli upp till tre meter mellan vingspetsarna. Grågamen är inte långt efter med närmare 2,5 meter i vingspann. Lammgamen är den mest specialiserade och kan ta vara på märgen i ben. De flyger upp på hög höjd och släpper benen mot marken för att spräcka och tillgängliggöra märgen.
På några platser i Europa, speciellt i Spanien och Portugal finns det möjlighet att få komma nära gamarna i gömslen där slaktavfall lagts ut framför. Jag besökte Rewilding Europe projektet i Coa dalen i nordöstra Portugal och fick möjlighet att sitta en förmiddag och betrakta en riktig gamig måltid. I början är de försiktiga och det dröjde någon timma innan de första gåsgamarna vågade landa. När väl några var på plats kom en stor flock på 20-tal gåsgamar och de gjorde verkligen skäl för namnet. Köttet försvann i ett nafs och smutsgamar, korpar och bruna glador sökte bland resterna. Är du intresserad av att uppleva gamsafari så gå in på Rewilding Europes hemsida för mer information.
