I norra Rumänien har ett ålderdomligt kulturlandskap bevarats ända in i våra dagar. I området Maramures finns fortfarande flera kvadratmil med hävdade slåtterängar kring byarna och omfattande utmarksbeten längre bort från byarna. Det är ett mosaiklandskap som är otroligt artrikt och vittnar om hur det troligen sett ut i södra Sverige för 200 år sedan.
Maramures är den nordligaste provinsen i Rumänien och den del av landet som bäst bevarat gamla traditioner och det gamla kulturlandskapet. Gränsen mellan Rumänien och Ukraina domineras av bergskedjan Karpaterna med toppar på över 2000 meter. I bergen är nederbörden högre än på låglänta områden och mycket faller som snö under vinterhalvåret. Somrarna är svalare än på låglandet och klimatet påminner om Norden.
Det avskilda läget och avståndet till huvudstaden Bukarest har gjort att jordbruksreformer och kollektivisering inte nått hit i samma utsträckning som till övriga delar av landet. Forfarande bedrivs ett småskaligt jordbruk i de stora byarna där varje gård ofta har någon enstaka ko, några får, grisar och höns. Byarna är till stor del självförsörjande men den ekonomiska utvecklingen och EU-medlemsskapet börjar innebära förändringar.
Byarna är stora med många hundra gårdar och omges av omfattande slåtterängar och mycket små åkermarker. Högre upp på sluttningarna finns utmarksbeten och skogsmark med främst bok. I det småskaliga mosaiklandskapet är artrikedomen stor. Här finns bland annat fortfarande en hel del björn och varg samt en rad endemiska arter som den karpatiska salamandern och flera fjärilsarter.
Vid mitt besök i området bodde jag i byn Botiza som hade flera mindre pensionat och hade börjat utveckla naturturism. Centralorten Baia Mare är utgångspunkten för att ta bussen ut till någon av de många byarna. Området är också känt för sin fina timmerarkitektur och speciellt de gamla kyrkorna med fina målningar. Närmaste tågförbindelse finns i staden Cluj.
