För att förstå hur Europa ser ut idag måste man gå mycket långt tillbaka i tiden. Till en tid då Europa inte låg där den gör idag och då klimatet och atmosfären var annorlunda. Det var då bergarterna formades och livet på jorden började ta form.
Vulkaner och jordbävningar
Berggrunden år cirka 5-40 kilometer tjock och omgärdar det varma flytande innandömet. Magman rör sig i strömmar som påverkar jordskorpan. Bland annat har sprickor utvecklats som avskiljer kontinentalplattor. När plattorna möts bildas bergskedjor och längs sprickorna finns vulkaner och återkommande jordbävningar. Europa hänger samman med den stora Euroasiska plattan och har gränszonen i Medelhavet samt ute i Atlanten rakt genom Island. Förutom på Island finns Vulkaner i södra Italien, Vesuvio och Etna, och jordbävningar förekommer i hela Medelhavsområdet.
Tropiska Europa
Kontinentalplattorna rör sig mycket långsamt, cirka 2-5 centimeter per år, upp till 18 centimeter under extrema förhållanden. Under lång tid medför dessa rörelser att kontinenterna förflyttas. För cirka 300 miljoner år sedan satt alla kontinenter samman i en stor kontinent som kallas Pangea. Detta har medfört att Europa då låg betydligt längre söderut och hade ett tropiskt klimat. Det är därför som vi kan påträffa kalkberggrund långt upp i fjällen med spår av arter som lever i tropiska miljöer.
Arternas utveckling
Kontinenternas rörelser har haft stor påverkan på arternas utveckling. När kontinenterna skildes åt gick utvecklingen i olika riktningar beroende på klimat, miljö och samspel med andra arter. Genom att Europa hänger samman med Asien är utvecklingen inte lika unik för Europa. Artbildning sker även i mindre skala på öar där kontinentalrörelser inte spelar så stor roll utan avståndet till andra öar och fastlandet. Bland annat ser vi detta på många unika arter på öar i Medelhavet. Bergsområden kan också fungera som öar i övriga landskap då de har ett unikt klimat. Här har den återkommande nedisningen spelat stor roll för arternas överlevnad. Nedisningarna påverkade även havsnivån vilket gjorde att öar fick kontakt med fastland och sedan avskildes när havet åter höjdes.