Dolomiterna är dramatiska kalkberg i sydöstra delen av Alperna i Italien. Förutom vackra bergslandskap finns här ett rikt växt- och djurliv som gjort att området avsatts som nationalpark 1993 och omfattar ett område på 315 kvadratkilometer.
Högsta toppen i bergsmassivet är Sass de Mura på 2550 meter över havet. Geologin är varierad men det är de vackra kalkbergen som gjort området känt och även givit namn åt kalktypen dolomit. Bergen har blivit formade av glaciärer och vattnets erosion med djupa dalar och raviner samt flera grottor.
I de lägre delarna finns frodiga ädellövskogar med ek, lind, alm med flera trädarter. Dessa skogar har påverkats av människan i stor utsträckning. Högre upp på sluttningarna växer bokskog och barrskog med lärk, silvergran, svarttall och vanlig tall. På de sydvända sluttningarna har skogen röjts för betesmarker som har en rik flora. Totalt har över 1500 kärlväxter noterats. Tack vare den rika floran är också fjärilsfaunan artrik. Den stora apollofjärilen är en typisk art på alpängarna.
Gems är vanlig i nationalparken och kan räknas i tusental. Mufflon har planterats in ganska nyligen vilket blivit kritiserat. En annan karaktärsart är murmeldjuret som håller till uppe på alpängarna och söker skydd i sina underjordiska gångar. Lodjuret har ökat och förekommer nu regelbundet. Typiska fågelarter är kungsörn, tjäder och orre.
Bland kräldjuren förekommer bland annat aspishuggorm och skogsödla.
Informationscenter finns i Pedavena, Valle imperina (Feltre) och Belluno. Det finns gott om logimöjligheter i byarna runt nationalparken. Området är mycket populärt bland vandrare och bergsklättrare med många leder och stugor för övernattning. Järnvägen Padova-Motebelluna-Feltre-Belluno-Calalzo går runt nationalparken och både Feltre och Belluno är bra utgångspunkter för att upptäcka parken.
Själv valde jag Belluno som bas och tog sedan buss upp i dalgångarna för att göra dagsvandringar. Det är branta berg och många stigar kräver erfarenhet och mindre känslighet för svindel.
