De fem nordligaste länderna i Europa bildar Norden med Danmark, Sverige, Finland, Norge och Island. Länderna har mycket gemensamt kulturellt och när det gäller naturtyper men med stor variation från söder till norr. Polscirkeln går genom den norra delen av Norge, Sverige och Finland med midnattsol norr om cirkeln och ingen sol alls under vinters mörkaste del. Det är aldrig speciellt långt till havet vilket påverkar klimatet och ger få platser med utpräglat kontinentalt klimat. Påverkan från Golfströmmen i Atlanten är stor och medför ett mycket mildare klimat än på andra platser på samma nordliga breddgrad. Ända uppe vid nordkap kan havet vara isfritt under vinterhalvåret tack vare den varma strömmen.
Vindarna är ofta västliga och för med sig varm luft in över land. Fjällkedjan som sträcker sig från södra Norge upp till Nordkap utgör en barriär för lågtrycken och i centrala Sverige och i Finlands inland är klimatet mer kontinentalt med kallare vintrar och torrare somrar. I västra Norge kan nederbörden vara så mycket som 4000 millimeter per år medan delar av inlandet längst i norr och längs Östersjökusten inte når 400 millimeter per år. Östersjön är ett av jordens största innanhav och unikt genom sitt bräckta vatten. De många floderna tillför sötvatten i stora mängder och de smala sunden vid Danmark gör att salt vatten inte hinner tränga in i Östersjön i samma omfattning som sötvatten tillförs.
Norden är mycket rikt på våtmarker och sjöar vilket delvis beror på relativt hög nederbörd men också på topografiska och geologiska förutsättningar samt ett svalt klimat. Berggrunden i stora delar av Norden är urberg med gnejs och granit av mycket hög ålder. Yngre sedimentära bergarter finns främst i söder under Danmark och södra Sverige samt på vissa platser i fjällvärlden. På island finns de yngsta bergarterna eftersom berget hela tiden byggs på vid vulkaniska utbrott. Island ligger på sprickan mellan kontinentalplattorna som rör sig bort ifrån varandra. Fjällkedjan har eroderats ner under årmiljonerna och har en ganska avrundad form med toppar på under 2500 meter. De mest dramatiska bergsområdena är kring Jotumheimen i Norge och Lapponia i Sverige. Fortfarande finns många mindre glaciärer kvar i fjällvärlden och på Island.
Senaste istiden avslutades för cirka 15 000 år sedan då inlandsisen började dra sig tillbaka. Det innebär en ganska kort tid för naturen att återkolonisera lämpliga livsmiljöer. De barriärer som Östersjön och de Danska sunden utgör har försvårat invandring av mer svårspridda arter. Människans aktiviteter och rörlighet har dock hjälpt många nya arter att etablera sig.
Klimatet är den främsta begränsningen för växter och djur i Norden. Den långa vintern är en svår period med brist på tillgängligt vatten och föda. Många fåglar flyttar till sydligare länder medan andra djur övervintrar med så liten energiåtgång som möjligt. Snön ligger i över 200 dagar i norra delen av Norden medan Danmark och Södra Sverige inte alls får någon marktäckande snö vissa år. Likadant är det med istäcket i Östersjön som normalt går ner till Ålandshav men kalla vintrar kan hela Östersjön isläggas.
Norden kan delas in i fyra vegetationszoner. Längst i söder den nemorala zonen som har mer med Centraleuropa att göra än med övriga Norden. Söder om Dalälven finns en övergångszon mellan den kontinentala och den boreala zonen. Norr om Dalälven börjar den boreala zonen med den väldiga Taigan, barrskogsområdet som täcker hela norra halvklotet. Längst i norr finns den arktiska zonen. Trädgränsen sjunker ju längre norrut man kommer och når havsnivån i norra Norden.